Ostron forskarrön

Lite allmänt om ostronets biologi och ostronfiske

Det europeiska ostronet, (Ostrea edulis), förekommer från Medelhavet i söder till Norge i norr. Utmed den svenska västkusten finns ostron ner till Varberg där den låga salthalten i vattnet begränsar utbredningen. De tätaste ostronbankarna finns vid 3 till 8 meters djup på sydvästsidan av öar med relativt sandiga, lätt sluttande bottnar.

Ostronen är tvåkönade vilket innebär att samma individ kan fortplanta sig både som hane och hona. När ett ostron blir könsmoget, vid ungefär ett års ålder, fortplantar det sig som hane. Vid treårs ålder kan de, om vattentemperaturen tillåter, först fortplanta sig som hona och därefter som hane igen. Sedan skiftar det mellan hane och hona under resten av livet. Om vattentemperaturen är för låg (< 16 °C) hinner de dock inte bilda mogna ägg tillräckligt fort och fortplantningen riskerar att misslyckas. Den ojämna nyrekryteringen av ostron vid svenska västkusten har ofta förklarats av att tillräckligt varmt bottenvatten endast uppträder vart 5-6:e år. Befruktningen av de hundratusentals ostronäggen som varje hona bär, sker då hon andas/äter och pumpar in havsvatten i vilket hanarna släppt sin mjölke. Efter någon veckas yngelvård inne i honans mantelhåla, släpps de fritt simmande larverna ut i vattnet. Efter ytterligare ett par veckor söker sig larverna ned mot bottnen för att "kitta" sig fast på något hårt underlag, för att härefter sitta på samma ställe retsen av livet.

I slutet av 1600-talet hade rådmannen Anders Kock med medhjälpare ensamrätt att fånga ostron i Bohuslän. Som betalning för denna förmån skulle han varje år tillgodose hovets behov av ostron. Med tiden blev tillgången på ostron mindre och Kock fick problem att uppfylla förpliktelsen till hovet. År 1698 upphörde privilegiet och ostronfisket blev fritt för alla. Det berättas att fångsten av ostron i Bohuslän var mycket riklig vissa perioder men också att kalla vintrar, för hårt fisketryck m.m. decimerade bestånden igen. År 1921 kom "ostronpesten" som lär ha slagit ut ostronbestånden i både Frankrike, Holland, Danmark och Sverige.

De svenska landningarna av ostron under efterkrigstiden finns redovisat i figur 1. Man kan här tydligt se hur kraftigt landningarna fluktuerat. För att få en jämn produktion av ostron och därmed en bärkraftig ostronnäring, har man vid ett flertal tillfällen försökt att odla fram ostronyngel för utsättningar på lämpliga bottnar. Bl.a. samlade man under början av 1900-talet in inhemska ostronyngel som sedan flyttades runt till olika bankar för att slutligen placeras i grunda havsvikar för gödning innan försäljning. Av olika orsaker, bl.a. kriget och de stränga vintrarna 1940-42 misslyckades verksamheterna. På senare tid har intresset för odling av ostron åter ökat och sedan några år tillbaka pågår ett ostronprojekt vid Tjärnö marinbiologiska laboratorium. Projektet syftar till att utröna möjligheten att under kontrollerade, gynnsamma betingelser kläcka fram ostronyngel i landbaserat kläckeri för senare utsättning på naturliga ostronbankar eller i hängande korgar.

Till skillnad från andra marina arter tillhör ostron vattenägaren ut till 200 meter från strandlinjen, och utan vattenägarens tillstånd är det endast tillåtet att plocka ostron vid de statligt ägda kronoholmarna. För att få fångas skall ostronet ha en minsta diameter på 6 cm. Tidigare fick man endast fånga ostron under september till april, men sedan 1 januari 1994 är det tillåtet att plocka ostron året runt.

Ostronworkshop på Tjärnö Marinbiologiska Laboratorium

Ostronworkshopen på Tjärnö marinbiologiska laboratorium den 26:e april 2007 syftade till att samla kunskap och utbyta erfarenheter mellan Sverige, Danmark och Norge samt att påbörja en diskussion om samarbeten och handlingsplaner för en kvalitetssäkring kring ostron. Centrala teman för dagen var konsumentkrav och kvalitetssäkring, livsmedelssäkerhet samt skydd av de skandinaviska ostronbestånden.

Hela rapporten kan man hitta här.

Slutrapport från stipendiaten Johanna Valerö

Rapporten kan laddas ner på följande länk.

Japanskt jätteostron i Sverige

På flera ställen längs Bohuskusten växer nu japanskt jätteostron. Om allmänheten observerar japanskt jätteostron är vi intresserade av att få veta det. För att få reda på mer om det japanska jätteostronet eller hur du rapporterar in läs följande pdf-fil Crassostrea.pdf.
En bild finns också tillgänglig här (det europeiska ostronet till vänster och japanska till höger). Fotograf: Anna-Lisa Wrange.

Anna-Lisa Wranges examensarbete

Examensarbetet kan laddas ner på följande länk.

Eric Bergwalls examensarbete

Examensarbetet kan laddas ner på följande länk.

Intressant läsning om det japanska jätteostronet

Aqualiens forskningsrapport ang. det japanska jätteostronet (Crassostrea gigas) längs den svenska västkusten.

Rapport från norsk undersökning av ostronkvalité

Läs på följande länk.

Referenslista

För den som vill veta mer om ostronforskningen så finns nu en referenslista. Artiklarna om ostron finner du här.

Ostron - framgångssaga

Läs en intressant rapport om hur man kan öka intresset för ostron i Sverige. Läs här.

Nord-Ostron

Nord-Ostron är ett projekt där Sverige, Norge och Danmark ska utveckla odling av det nordiska ostronet, Ostrea edulis. Målet är att göra odling till en miljömässigt och ekonomiskt hållbar näring. Vi hoppas och tror att projektet kan bidra till att få levande kustsamhällen i området. Läs mer här.